Dubbellicens – den enes död, den andres bröd?
På Förbundsseriekonferensen i somras diskuterades dubbellicensernas syfte samt fördelar och nackdelar utan att man kom fram till något enhälligt. Diskussionerna flöt på åt det ena och andra hållet med bra och mindre bra argument kring när och hur man skulle använda dubbellicenserna. Resonemangen spretade och det enda som tydligt utkristalliserades var ju att alla mest tänkte på sin egen verksamhet i första hand och hur dessa licenser kunde gynna eller drabba deras klubb eller spelare. Ligaklubbarna verkade ha lite förståelse för de klubbar som blir ”drabbade” av att möta dessa lag och vilka konsekvenser de kan ha för andra lag och klubbar medan de svagare klubbarna inte såg till spelarnas utbildning utan ansåg det mest orättvist att få spela med spelare från en stängd liga.
Var gick gränsen för att man skulle räknas som en Ligaspelare och inte borde spela dubbelt, 5 min/match, 10min/match, få spela hälften av matcherna....??? Hur mycket skulle man sedan få spela i B1, skulle man vara med och lära, vara med och bidra eller skulle man vara den mest tongivande spelaren i laget? Var syftet att utbilda spelarna och ge de möjligheter till bra träning samt gott om speltid eller är detta bara ett bra sätt för Ligaklubbarna att locka till sig bra träningsspelare som de sedan inte behöver spela på match?
Själv har jag inte bestämt mig för vad som är rätt eller fel då jag står med en fot på vardera sida av staketet i denna fråga. Vi använder själva denna möjlighet för spelare i vår förening mellan div.2 och B1. Samtidigt vill jag försvara mig med att vår träningstrupp i B1 består av 18 spelare vilket gör det ganska svårt att hitta speltid till alla, handlar alltså inte om att vi inte vågar använda spelare. Som ”tur” är så är vi ett av bottenlagen i serien och har därför inte slagit ut några andra lag eller påverkat tabellen.
Eftersom jag arbetat som sportchef i Blackeberg under många år har jag verkligen full förståelse för de klubbar som faktiskt blir drabbade och tvingas till ett kvalspel eller rentav åker ur pga förluster mot dessa lag. Klubbar som kanske missar ett slutspel pga en förlust mot ett utvecklingslag. Dessa klubbar har lagt ner lika mycket eller mer tid på att få fram egna representationslag med egna spelare och talanger. Ska de verkligen behöva åka ur pga ett Ligalag köper in unga supertalanger som de inte vågar/vill spela och låter de ”utvecklas” i B1. Det mest perversa i detta kan vara att pga att de åker ur B1 blir de följande säsong av med sina bästa spelare till just den Ligaklubben vars utvecklingslag som just slog ut dem?! Utan dessa duktiga spelare kan det sedan vara svårt att ta sig tillbaka igen, oftast tar det väldigt lång tid eller så lyckas man inte alls för att folk inte orkar börja om.
Vad ska man då ta mest hänsyn till och vem bidrar mest till Svensk Baskets bästa? De talanger som fått börja träna med Ligalaget men behöver matchträning eller klubbarna som jobbar med att utbilda och skapa nya talanger till Ligalagen varje år? För att inte skapa vita fläckar på basketkartan bör man kanske se till och vårda B1-klubbarna som fabrikerna som tar fram spelarna som sedan levereras till Ligan och Landslaget.
Några frågeställningar som snurrar i min skalle:
- Ska dubbellicenserna finnas överhuvudtaget eller ska alla spelare endast få spela i en serie?
- Ska spelare från en ”stängd” serie få vara med och påverka resultaten i en öppen serie där lag riskerar att åka ur?
- Ska dubbellicensierade spelare få spela ev.kvalspel och ska dessa lag få spela Final Four?
- Ska utvecklingslagen vara utom tävlan istället för att få bra matchninig utan att påverka resultatet?
- Hur skulle Ligalagen agera och signa spelare om de inte kunde använda dubbellicenser?
-Mår Svensk Basket bra av att våra två högsta serier är ”utom tävlan”, BL är franchise och B1 har dispenser för BGn samt dubbellicenser?
För att se detta ur ett annat perspektiv kollade jag upp hur den nedre delen av tabellen i Norra skulle kunnat se ut om inte Steelers, Tälje, Uppsala och Orongo kunnat använda dubbellicenser. Detta blir såklart bara spekulationer då det är svårt att föreställa sig resultat. Hallsta och Lidingö är de lag som hamnat på kvalspelsplats och kommer behöva spela om sin existens under de kommande veckorna. Båda dessa lag har 2 segrar av 7 möjliga hittills mot Ligalagens utvecklingslag. Hade de inte haft dubbellicenserna är det högst sannolikt att både Hallsta och Lidingö kunnat vinna ytterligare 3 matcher då dessa matcher slutat med mindre än 10 poängs differens. Dessutom har båda lagen en match kvar mot varsitt utvecklingslag.
Såhär skulle bottentabellen kunnat se ut isåfall:
7. Hallsta 20 7 13 14 p
8. Lidingö 20 7 13 14 p
9. Knights 19 6 13 14 p
10. Uppsala 20 6 14 12 p
11. Orongo 20 4 16 8 p
12. Luleå BG 19 3 16 6 p
Detta betyder att Orongo och Uppsala skulle behöva kvala istället. Skulle de inte få använda dubbellicenserna i kvalet kunde det bli verkligen intressant att se vilken utveckling det skulle ha på klubbarna underifrån.
Har snabbt även räknat ut hur mycket de olika utvecklingslagen använt sina dubbellicenser och vad de fått ut av dem. Helt klart är att dessa spelare absolut bidrar med en hel del och att deras lag inte skulle vara lika framgångsrika utan dem.
Orongo:
Albin Frank, Robin Johansson och Andre Nilsson har spelat i 18 matcher var och tillsammans snittat ca 30 min/36 poäng/15 returer/ 6 assists.
Uppsala:
Pontus Holsmtröm, Oliver Jonsson, Axel Nordström och Sebastian Norman har spelat i 12 matcher var och tillsammans snittat ca 20 min/37 poäng/20 returer/5 assists
Steelers:
Jonathan Larsson, Emanuel Lindbäck och Niklas Sellin har spelat ca 12 matcher var och tillsammans snittat 26 min/30 poäng/14 returer/10 assists
Knights:
Jakob Eriksson har spelat 18 matcher och Fredrik Rasmusson 9 och då snittat 28 min/31 poäng/14 returer/3 assists
Vad tycker ni?